så nära, men ändå så långt borta

Jag vet inte varför det ska vara så svårt att mata ner ett inlägg
varje dag.
kanske för att det inte sker så mycket nytt i mitt liv.
veckan går, Jobb & Laga mat, Träna, mysa med min sambo&kombo, supa på helgen.

mer eller mindre.


Australien närmar sig.
Första sprutan är tagen, Markus fick hålla fast mina händer
samtidigt som han talande lugnande med mig,
jag grät som ett litet barn ( men okej, sputor är min största fobi, har liksom
aldrig tagit ett blodprov.
men skulle kunna tro att jag är tuff eftersom mina biceps är enorma?





sen har det hänt en sjuk sak,
joh det är sjukt.
inget jag vill prata högt om, bara något jag går och små ler åt varje timma




save tonight