Kårner, Jag tillhör dig!!!
Min dag, oh jisses.
det kommer bli ett låååång inlägg men jag måste bara skriva av mig.
Dagen började med att jag klev upp 6.30,
traskade som vanligt till bussen.
och där stod han, gubben som är omkring 60 som alltid åker
morgon bussen med mig, vi säger inget till varandra.
utan det är samma visa varje gång, när bussen kommer låter
han alltig mig gå på först trots att han säkert stått ute en lång stund.
men idag var det annorlunda. idag ville jag prata med han,
så jag sa, vad kallt det är ute (det bästa jag kunde komma på).
men att det hjälpte, ni kan inte ana vad det hjälpte.
när jag klev på bussen, och han efter så satte han sig jämte
mig och vi fortsatte prata:)
vi kommer bli goda vänner,gubben och jag:)
kommer till jobbet, öppnar som vanligt.
kommer och går folk hela tiden som vanligt.
men det finns en man, han städar varje dag omkring i asker
centrum, han kommer alltid in 7.30 och beställer en stor kaffe som kostar 25 kr.
han betalar alltid 30 kr, och lägger alltid 5 kr i dricksburken.
idag la han 9? jag blev chockad, men jag tror det beror på att vi
blivit sånna kompisar haha:))
tiden fortsatte att gå, jag var ju som sagt själv.
från och med klockan 10.00 till 14.30 kollade jag inte en enda
gång på klockan utan jag tog betalat, gjorde kaffe av alla sorter,
plockade disk,
full ös medveltslös
men jag gillar sånna här dagar, när det händer nya saker.
som när en stammis som kallas strömberg kom in
och vi sa filt med melk helt opp samtidigt.
det är då man inser hur mycket man tycker om sitt jobb.
och när folk säger hejdå Kajsa när de går.
då inser man att man gör ett bra jobb ifrån sig
Mari kom omkring 15.30 , hon har det sturligt i sitt liv nu,
men hon berättar saker för mig.
hon berättar saker som jag inte vet vad jag kan svara på,
utan bara lyssna. hon är den bästa chefen man kan
tänka sig
jag hoppas ni förstår hur mycket jag gillar mitt jobb.
när man jobbat 6.30-15.30 utan paus och helt själv
och säger till folk att det inte är några problem.
ja då vet man att man är på rätt plats
det kommer bli ett låååång inlägg men jag måste bara skriva av mig.
Dagen började med att jag klev upp 6.30,
traskade som vanligt till bussen.
och där stod han, gubben som är omkring 60 som alltid åker
morgon bussen med mig, vi säger inget till varandra.
utan det är samma visa varje gång, när bussen kommer låter
han alltig mig gå på först trots att han säkert stått ute en lång stund.
men idag var det annorlunda. idag ville jag prata med han,
så jag sa, vad kallt det är ute (det bästa jag kunde komma på).
men att det hjälpte, ni kan inte ana vad det hjälpte.
när jag klev på bussen, och han efter så satte han sig jämte
mig och vi fortsatte prata:)
vi kommer bli goda vänner,gubben och jag:)
kommer till jobbet, öppnar som vanligt.
kommer och går folk hela tiden som vanligt.
men det finns en man, han städar varje dag omkring i asker
centrum, han kommer alltid in 7.30 och beställer en stor kaffe som kostar 25 kr.
han betalar alltid 30 kr, och lägger alltid 5 kr i dricksburken.
idag la han 9? jag blev chockad, men jag tror det beror på att vi
blivit sånna kompisar haha:))
tiden fortsatte att gå, jag var ju som sagt själv.
från och med klockan 10.00 till 14.30 kollade jag inte en enda
gång på klockan utan jag tog betalat, gjorde kaffe av alla sorter,
plockade disk,
full ös medveltslös
men jag gillar sånna här dagar, när det händer nya saker.
som när en stammis som kallas strömberg kom in
och vi sa filt med melk helt opp samtidigt.
det är då man inser hur mycket man tycker om sitt jobb.
och när folk säger hejdå Kajsa när de går.
då inser man att man gör ett bra jobb ifrån sig
Mari kom omkring 15.30 , hon har det sturligt i sitt liv nu,
men hon berättar saker för mig.
hon berättar saker som jag inte vet vad jag kan svara på,
utan bara lyssna. hon är den bästa chefen man kan
tänka sig
jag hoppas ni förstår hur mycket jag gillar mitt jobb.
när man jobbat 6.30-15.30 utan paus och helt själv
och säger till folk att det inte är några problem.
ja då vet man att man är på rätt plats
Kommentarer
Trackback
