Livet

Grubbar Kajsa slår till.
Markus & jag kör ombytta roller ikväll, han sover
som ett litet barn och jag ligger vaken och tänker
på att imorgon har jag en dag ledigt.

En dag som jag tänkt spendera i sängen,på bussen,
på Tåget, i Oslo.
egentligen hatar jag sånna här lediga dagar
mitt i veckan.
just för att ingen annan är ledig, och just för
att man vet om att det blir helgjobb istället,
aldrig nöjd känslan kommer ifatt än lika
snabbt som en fisk som fastnat på kroken som smiter.
Ibland undrar jag vart dagarna tar vägen, på en dag har vi 24
hela timmar att spendera.  man sover ju bort 1/3.
Man jobbar 2/3, man gör saker man tycker är stimulerande 3/3.
så har en dag gått.
och där fick jag svaret på min fråga. det är som min syster brukar säga om mig.
kajsa- du hinner ställa en fråga, svara på den själv medans du frågar nästa.
men det jag vill komma till är att det finns så mycket man vill göra,
som man inte tillåter sig att göra, tar sig inte tid till att göra.
förut så hatade jag alla sorters förändringar.
som när Pappa sålde vår saab för flera tusen år sen,.
jag var superduper liten, men jag minns de som igår.
jag älskade den bilen, fanns inget bättre ställe att slagga på.
och som nu när Mamma & Pappa sålde huset och köpte ett annat,
först va det ett helvete, men man lär sig att se med nya ögon på saker & ting.
 nu har jag mer & mer börjat tänka på vad jag vill bli.
som liten var det polis som gällde, men nämner man det idag skrattar folk, även jag.
vem är rädd för lilla Kajsa? inte många. nej- jag är både snäll & omtänksam
och är världens mest dramatiska tös enligt mr Markus.
han tycker att skådespelar yrket passar mig, vilket mamma & pappa också gör.
jag älskar att underhålla människor, få människor att skratta.
jag älskar att bjuda på mig själv.
fast de bästa är när jag skrattar åt mina egna skämt.
för då kan ja bli helt knäpp och få för mig att jag är nog den roligaste jag vet.

hur bra detta nu är.
det är ingen som vet, inte ens jag själv.
jag är ju som sagt  bara en liten tjej med mycket ord i en stor värld.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback