varför kunde det inte bara få vara lite lättare?

I flera månaders tid har jag känt att jag antigen
är död, eller att jag lever i en dröm.
skitsvårt att förklara, men så har det vart och jag har vant mig
till det.
men nu är ja mer eller mindre tacksam till att livet känns
som en dröm .
jag vill få vakna upp och veta att alla är lyckliga
och att det inte är några motgångar för någon.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback